.. Ina är lite knackig i frambenen, men bara i ena varvet. Syntes när vi longerade henne, men tog ett tag innan något började visa sig. Därför tänkte jag låta henne stå ett par dagar nu, så får vi hoppas att hon är fräsch tills på söndag, då vi ska rida finalen med laget. Samtidigt som det är skönt att det inte såg ut att vara något mega-allvarligt (tur i oturen!) så kan jag inte sluta vara förbannad på mig själv. Att jag näst intill tvingat henne att hoppa, jag har sådana sjuka skuldkänslor, så det finns inte. Visst, jag hade inte ens tänkt tanken på att det kunde vara något fel, men bara principsaken. Ina kanske tror att jag är den elakaste häxan på jorden nu, som låter henne tränas fast hon kanske har ont. Det är jag också, det har hon rätt att tycka. (om hon nu tycker det)