Jag älskar dig av hela mitt hjärta, jag fungerar inte utan dig. Om jag inte får leva med dig, då vill jag inte leva längre.

Innan i dag hade jag inte ridit sedan i lördags, på grund av olika skäl. Men i dag var det dags att sätta sig upp på hästryggen igen, och det känns helt annorlunda när man inte ridit på ett tag. Man känner sig ringrostig, helt enkelt. Hur som helst, efter ett tag började jag hitta känslan igen, och det är riktigt jäkla härligt att rida! Man blir så van med att rida i vanliga fall, att man inte uppskattar det så mycket. När man varit utan häst i nästan en veckas tid, blir man helt överlycklig när man väl får rida. Blir även väldigt lugn i mig själv, när jag fått avreagera mig med en träning.

Ska ju inte ljuga och säga att det bara varit jobbigt, det har faktiskt känts rätt skönt också. Att bara kunna vara med kompisar och ta det lugnt. Sitta vid bryggan med en glass i handen och bara prata. Men har konstaterat för mig själv, att det kommer ta ett bra tag innan jag avslutar min ridning. (För det kommer ju, sorgligt nog, att hända en dag)


Där mår jag som allra bäst. Suddigt, men ganska skön bild. Notera att det är på en dressyrtävling också. Hon orkar inte stå fint så länge, då får hon stå så där, för jag vägrar sitta och trycka in nosen på henne.

Äntligen är vi anmälda och klara, nu ska jag och Elin på dressyrmeeting! Vi hade tur, så vi får plats att bo på samma anläggning som hästarna kommer stå på. Dock var det en bit från den anläggningen till tävlingsplatsen, men det är säkert bra för dem att skritta mycket säger vi. Vi ska rida en cup, som pågår under tre dagar. Alltså kommer vi vara borta alla dagarna. Det är även då vi gör vår LA-debut, får hoppas att det går bra för oss båda! Tävlingen är om lite drygt en månad, men det känns skönt att ha bokat allt, så det är bara att komma dit.

Kan ni förstå? Hela nio år! Det låter så stort, och så läskigt på något sätt. Åren bara flyger förbi. Ska inte skriva något mega-inlägg om det, hon fyllde bara år.

Var i Upplands Bro och tävlade, red LB:1. När vi skulle köra dit, så var pappa helt säker på vart det låg, men efter en stund så utbrast han något i stil med detta "vad fan? vi är i ett helt fel samhälle!" Japp, men det var bara att köra en liten omväg, så var vi där ganska snart. Bara någon kvart extra eller så. Var ingen brådska där heller, de var bara på LC:1 när vi kom, så det gjorde inte så mycket.

Elin var redan där och väntade på att få rida. Hon gjorde en jättefin ritt, och hamnade slutligen på en andraplats, fast med samma procent som segraren.

Sedan var det min tur, hade redan stora förhoppningar innan jag ens hoppat upp på henne eftersom hon har varit väldigt lydig hela veckan. Visade sig ha rätt, för hon var väldigt mjuk och lätt. Väl inne på banan, så blev jag lite nervös. Tyckte att alla som jag sett rida, red sjukt fint. Tänkte ungefär så här "ja, blir väl nöjd så länge jag inte kommer sist" Behöver dock lite nervositet i kroppen för att kunna prestera det bästa jag kan, i varje fall i dressyren.

Själva ritten är jag mycket nöjd med, för hon lyssnade för minsta lilla hjälp och slängde knappt med huvudet. Fast jag trodde inte att domaren var så imponerad, hon såg riktigt skeptisk ut när jag var klar. Gick ut, och väntade på att pappa skulle komma med resultatet. När han kom ut så sa han "du ligger sist.." och då tänkte jag "jahopp, bara att packa ihop och lämna. Jag var ändå väldigt nöjd med henne!" men innan jag hann komma längre än så, så sa han "neej, skojade bara. Du leder." Då undrade jag hur fan det gick till. Min häst kan ju inte ens öka traven, medan de andra flashiga hästarna bara flög runt där inne.

Var bara några ryttare kvar innan prisutdelning, var pirrig som aldrig förr. Minutrarna gick hur segt som helst, men ingen slog oss. Fram till sista ryttaren, hade ingen koll på vad jag fick för poäng, men när de sa hennes poäng, tänkte jag att "fan, nu slog hon oss." Men nej, vi hade två poäng mer. Alltså en vinst, hur stolt som helst över min lilla ängel!

Gick in på prisutdelning, red ärevarvet, och sedan åkte vi hem. För en gångs skull har jag fått åka hem nöjd från en tävling!